16e mars 2011

Hej bloggen!

Idag så sov jag lite längre än vanligt för vår lilla dotter har bestämt sig för att inte somna lika tidigt som hon tidigare gjort. Eller rättare sagt, hon sover inte lika stabilt/djupt lika snabbt som tidigare. Nu somnar Emilia strax efter klockan 23 men sen så vaknar hon av och till, så det dröjer tills klockan blir framåt halv två innan hon sover lugnt.

Men vi ska ju verkligen inte klaga, då vår dotter sover fantastiskt bra jämfört med många andra småbarn. Vi är rent utav bortskämda :-)

Vad gjorde vi idag då?

Jo, jag sov till klockan 10 och sedan så blev det en snabbfrukost för strax efter klockan elva så fick vi besök av Daniel. Han var här i några timmar. Vi fikade och spelade kort. Riktigt trevlig sysselsättning nu när vi är lediga samtidigt. Daniel tycker naturligtvis att det är trevligt att fika också men han tycker nog allra mest om att få umgås med Emilia :-)

På eftermiddagen så tog vi i den lilla familjen det lugnt och kopplade av. Visst har vi ett jobbigt liv nu? :-)

Klockan 18 så blev jag hämtad av Erik och vi åkte till Löfbergs Lila Arena för att se på hockey. Det var dags för den femte kvartsfinalen i slutspelet och vi hoppades att FBK skulle säkra en plats i semifinalen. Matchen svängde fram och tillbaka. Det var riktigt svettigt några gånger och därför var det underbart skönt när FBK gjorde segermålet med ungefär 30 sekunder kvar av matchen!

Väl hemma så tog jag hand om nattningen av Emilia och F gick och la sig. Denna natt så somnade hon relativt fort och jag kunde lägga henne i sin säng vid halv ett. Och jag var i säng strax före halv två. Skönt att komma i säng tidigare än "vanligt" :-)

Dag 16: När grät du senast?
Det gjorde jag idag strax efter klockan 17 när jag satt på toalett och läste det senaste numret av Mama som F hade fått tidigare i veckan. Anledningen till att jag grät hyfsat mycket var en artikel som handlade om hur en familj hade förlorat sin son i en olycka. Pojken var drygt ett år och det var hans morbror, tror jag, som råkade köra över honom när han skulle backa ut bilen från garageuppfarten...

När jag läste denna artikel så började jag tänka på hur förkrossad jag skulle bli om Emilia dog. Jag vet verkligen inte hur jag skulle kunna gå vidare med mitt liv. Som det känns nu, så skulle livet förlora alla mening om hon dog. Naturligtvis har jag min underbara hustru att tänka på men jag skulle nog bli både psykiskt och fysiskt nedbruten för lång tid framöver.

För tänk om denna underbara lilla flicka skulle ryckas ifrån mig... livet och vardagen skulle plötsligt bli väldigt tomt. Det är också därför som jag försöker ta till vara på all tid som jag kan få med min dotter. För hon och min fru är mitt livs två stora kärlekar ;-)