Måndag 21e mars 2011

Hejsan!

Idag har vi inte gjort så mycket. Det var en normal morgon som alla andra kan man säga. Vi åt frukost och myste tillsammans. Emilia var pigg och glad och det är alltid härligt att se. F och svärmor på stan för en shoppingtur och jag var hemma med Emilia.

Under tiden som Emilia låg på golvet och lekte, så städade jag i köket och plockade i ordning lite. Sen så fortsatte jag med att föra över ett antal DVD-filmer till datorn. Vi har gjort en utrensning och det är filmer som vi sällan har sett under våra år tillsammans. Därför så kan vi göra oss av med dem och när de ligger på datorn så har vi ju ändå kvar dem fast inte i fysisk form...

F och svärmor kom hem strax efter klockan 15 och de hade med sig semlor från Hanna Larsson. Jag passade istället på att äta en sen lunch och sparade min semla tills senare ikväll. Daniel kom förbi vid 16-tiden och vi snackade skit och spelade kort. Efter klockan 17 så åkte Daniel och F till Filmstaden här i Karlstad för att se på bio.

Jag stannade hemma med lilltjejen och passade på att se på film här istället. När inte F är hemma så har jag möjlighet att se på katastrof-filmer och det är ett filmtema som jag gillar. Psykologiska tolkningar lämnar vi därhän... ;-)

Strax efter halv sju ringde det på dörren och det var veckans leverans från Linas matkasse, för F vann en gratis kasse. När gubbarna hade lämnat den här så gick jag i genom kassen så att vi hade fått all mat för veckan. Emilia låg på golvet under tiden och skrattade. Hon har nämligen upptäckt att det finns en annan tjej här, nämligen en liten tjej som Emilia hälsar på när hon tittar i sin lilla spegel. De skrattar gott tillsammans ;-)

Efter det att F kommit hem vid halv nio så tittade vi på det senaste avsnittet av The Amazing Race och åt rester från gårdagens pizza. Nån timme senare så gick jag och la mig. Det var riktigt skönt att komma i säng tidigt denna kväll.

Dag 21: Något som du har gjort, fast ingen trodde du skulle våga
Det kanske allra "största" som jag har gjort fast ingen någonsin trodde att jag skulle våga göra det... det är utan att tveka när jag och några kompisar i november 1999 hoppar bungy-jump i Nya Zeeland. Vi var där för en två veckor lång biltur genom landets två största öar och vi hade lite löst pratat om det här i Sverige innan vi åkte iväg.

När vi väl var i Queenstown så gick vi in till det mest kända företaget som höll på med just bungy-jump och de hade ett specialerbjudande om att göra 3 hopp för priset av 2 och dessutom gratis inspelning av alla hoppen. Lättpåverkade som vi var så köpte vi naturligtvis hela paketet...

Hopp 1 som vi gjorde var vid Kawaru Bridge och det är det som räknas till det ställe där hoppen "uppfanns". Det är en riktig turistmagnet och hundratals personer tittar på när du gör hoppet. Detta hopp gick väldigt lätt att genomföra. Jag valde att doppa huvudet i den varma floden som avslutning på hoppet. Dock blev jag väldigt blöt vilket fick konsekvenser senare vid det andra hoppet.

Hopp 2 gjordes vid The Ledge och detta hopp var mycket svårare för man hoppar ut från en platå över skogen. Det kändes mentalt mycket mycket svårare... för som vi alla vet så är ju träd hårdare än vatten... men kanske inte från 43-47 meters höjd. Hjärnan trodde dock att det var mjukare med vatten. Det tog ett bra tag för mig att göra detta hopp. De som har sett min film därifrån, de vet vad jag menar :-)

Hopp 3 gjordes två dagar senare en bra bit ifrån Queenstown på ett ställe som kallades för Nevis. Detta var det högsta hoppet i världen 1999, idag finns det högre fallhöjder. Detta hopp var relativt enkelt att göra. Tanken var ju liksom att "går det åt helvete, så går det åt helvete rejält...". Även här var jag först ut av oss och när detta hopp var hoppat så hade mina adrenalinnivåer slagit världsrekord. Det går verkligen att säga att jag var hög vid detta tillfälle. Hjärnan var extremt tillfredsställd och vid ett ögonblick kändes det som om jag skulle kunna hoppa detta hopp utan någon utrustning. Då var jag verkligen odödlig och oövervinnerlig...

Hur som helst, det var otroligt häftigt att göra det men jag vet inte om jag skulle göra om det nu...